Mental förberedelse.

Varför måste man göra en massa tortyrgrejer för? Är det inte isvak så är det något annat. På onsdag är det fas två. Försök att förbereda dig mentalt på något som kommer göra så ont att du inte kan föreställa dig det. Jag har liksom inte ens fött barn, så hur lätt är det? Jag får försöka tänka på inflammerad visdomstand-värk, den är jag mycket bekant med. Och sen kommer andra helvetesgrejer, fast de gör inte ont. Inte lika i alla fall. Usch. Det har nästan varit skönt att vara sjuk. Instängd i sin egna lilla bubbla långt bort från stress och press, fast istället med slem, snor och feber. Typ semester. Förbered dig på det mentalt, du.

När jag har varit sjuk under en längre period tenderar jag dock att bli lite rastlös och skruvad. Det skall bli roligt att träffa klasskompisarna imorgon, mina små rascals. Har saknat några av dem! Har dock inte saknat pendeltåget. Och framförallt tjöttanterna som brukar åka med ibland i sina äckliga små tantkluster, som saknar all känsla för att hålla sin käft klockan 6 på morgonen. Tydligen är det helt ok att asgarva á la "AAHAHAHHHAHAHHHA BLA BLA BLA BLA AHAHHAHAAAA!!!" bara för att man är vaken på ett tåg. Folk vill sova, klockan är 6, fatta det! En gång satte en av dem upp en stor väska på hatthyllan som under resans gång trillade ner på henne. Call me a bad person, men fan vad jag njöt då. Samtalstonen sänktes i säkert 3 minuter - temporary win! Kanske är dags att säga till dem in the face snart och inte bara bitcha om det på bloggen...eller så borde jag Uruk-hai-slå dem med en lax! Förbered er på det mentalt, ni.